JÄTTEROLIGT. Maud Olofsson berättade ingående i DN:s partiledarintervju om hur hon redan som trettonåring låg uppe på nätterna och oroade sig över ozonlagret.
Intervjun börjar såhär:
När Maud Olofsson var tretton år kunde hon ligga i sin säng på kvällarna hemma på gården Högbyn utanför Örnsköldsvik och oroa sig. Sällan över djuren i ladugården eller över saker som hon önskade men familjen inte hade råd med. Nej, hon oroade sig över ozonskiktet.
– Jag kunde vara otroligt orolig. Jag tyckte att vi levde bra och skyddat, men så insåg jag att det fanns något därute som hotade och förstörde.
Detta är otroligt intressant. Olofsson är nämligen född 1955. Hon var 13 år 1968.
Den första vetenskapliga rapporten om att klour-flor-kol-föreningar (CFCs) som fanns i exempelvis hårspray hade en inverkan på ozonlagret kom 1974. De första nationella besluten för att stoppa det kom 1976. Ozonhålet - som verkligen startade debatten - upptäcktes 1985. Att människan över huvud taget hade en påverkan på ozonhålet diskuterades först i amerikanska vetenskapskretsar på 70-talet.
Förutom i den lilla gården Högbyn, där den trettonåriga Maud Olofsson låg vaken om nätterna. Och inte undra på det - hon var ett halvt decennium före amerikanska elitforskare med att ha uppdagat problemen med människans inverkan ozonlagret.
Detta sätter mycket i ny dager. Det var inte Paul J. Crutzen mfl. som skulle få nobelpriset 1995 för sin forskning om ozonen på sjuttiotalet. Det var vår egen näringsminister, för hennes egen forskning från tioårsåldern och framåt, som ledde fram till hennes genombrott 1968.
Men inte har hon krävt några pris för det. För sådan är Olofsson - ödmjuk - och hon skulle aldrig drömma om att försöka framhäva sig för pressen.
Lika rolig läsning än idag. Läste det här för några år sedan, kanske redan 1968....:))
SvaraRadera